Här uppe i norr är skogen mer än bara träd. Den är en del av vår själ, en plats för rekreation, jakt och fiske, men också en helt avgörande motor för Norrbottens ekonomi. Samtidigt vet vi norrbottningar att den är en känslig miljö som vi måste värna om. Att balansera skogsindustrins behov med naturens krav är en ständig utmaning, men också en nödvändighet för länets framtid. Låt oss titta närmare på hur skogen formar vårt län, både ekonomiskt och miljömässigt.
Skogsindustrins ekonomiska betydelse och lokala utmaningar
Skogsindustrin har länge varit, och är fortfarande, en av grundpelarna i Norrbottens ekonomi. Den skapar arbetstillfällen, inte bara direkt i skogen och på sågverken, utan även inom transport, service och vidareförädling. Vi ser ju hur viktiga de stora aktörerna är, men också hur beroende många mindre samhällen är av skogsbruket. Trots att branschen nationellt sett ofta går bra, är det inte alltid solsken här uppe. Vi har sett exempel på osäkerhet kring sågverkens framtid, som Rolfs såg i Kalix (ägt av Setra) som varit svårsålt, och det vilande sågverket på Seskarö (ägt av Stenvalls) där återstarten hänger på en tryggad råvarutillgång. Tillgången på timmer är A och O, och när den tryter, eller när marknadsförutsättningarna sviktar lokalt, då blir det tufft. Det visar hur sårbart det kan vara, även när de stora trenderna pekar uppåt.
En annan het potatis här i norr är virkespriserna och hur affärerna görs upp. Många skogsägare känner en frustration över att priserna de får för sitt timmer ofta ligger lägre än i södra Sverige. Diskussionerna kring Norra Skog och deras prispolitik, även om de ibland blossar upp med lite humor som i ett omtalat aprilskämt, speglar ett djupt rotat missnöje. Kravet på ökad transparens och rättvisare prissättning är starkt – man vill se tydligare listpriser och mindre hemlighetsmakeri kring individuella premier. Jämförelser görs ofta med föreningar som Södra och Mellanskog, som anses ha en öppnare och mer fördelaktig prisbild. Det handlar ju om lönsamheten för den enskilde skogsägaren, som ofta är en vanlig norrbottning med skogen som en viktig del av sin försörjning. Det har till och med, enligt forskning från Umeå Universitet, diskuterats om det vore mer lönsamt att exportera mer timmer söderut eller utomlands istället för att förädla allt lokalt, vilket väcker svåra frågor om balansen mellan maximalt virkesvärde och lokala arbetstillfällen.
Att balansera skogsbruk, naturvård och framtida utmaningar
Samtidigt som skogen ska ge oss ekonomisk avkastning, måste vi ta hand om den. Det handlar om att bruka utan att förbruka. Det finns goda exempel på hur man kan arbeta med naturvård integrerat i skogsbruket. Även om det ligger i grannlänet Västerbotten, kan vi lära av platser som Berga Kunskapsskog. Där används metoder som naturvårdsbränning aktivt för att efterlikna naturliga skogsbränder. Detta skapar livsmiljöer för arter som är beroende av bränd ved, som den sällsynta långhorningen Tragosoma depsarium som faktiskt etablerat sig där tack vare bränningarna, och bidrar till en mer varierad och motståndskraftig skogsmiljö. Att plantera ny skog efter avverkning är också en självklarhet, inte minst för att skogen spelar en viktig roll i att binda koldioxid och därmed bromsa klimatförändringarna.
Men hur mycket av skogen skyddar vi egentligen här i Norrbotten? Siffrorna kan vara lite luriga. Totalt sett är knappt nio procent av den produktiva skogen formellt skyddad genom reservat, nationalparker och liknande. Men, och det här är viktigt, ungefär tre fjärdedelar av detta skydd ligger i den så kallade fjällnära skogen – alltså skog som växer närmare fjällkedjan under kärvare förhållanden och som ofta är mindre produktiv. Nedanför den fjällnära gränsen, där det mesta av det intensiva skogsbruket sker och där många av de högsta naturvärdena finns, är andelen skyddad skog betydligt lägre, bara runt blygsamma två procent. Det finns ett mål inom miljöarbetet ’Levande skogar’ att öka detta till nästan fyra procent, men det är ett arbete som tar tid och kräver resurser. Det är en ständig avvägning mellan att säkra virkesförsörjningen och att bevara värdefulla naturområden för framtiden.
Vid sidan av prispress och skyddsfrågor finns det andra orosmoln. Ett som seglat upp alltmer är hälsan hos våra ungskogar. Enligt Skogsstyrelsens undersökningar med hjälp av satellitbilder mår ungskogarna i Norrbotten sämre än i övriga Norrland, särskilt i inlandet. Nästan en femtedel (19 procent, motsvarande 42 000 hektar) klassas som ’mycket gles’, vilket är dubbelt så mycket som i grannlänen. Orsakerna är främst det höga betestrycket från älg och angrepp av skadesvampar, framför allt törskatesvampen som angriper tall. Detta leder till det som kallas ’multiskadad skog’, där träden drabbas av flera problem samtidigt. Detta är inte bara ett miljöproblem – det är ett direkt ekonomiskt hot mot framtidens skogsbruk. Glesa, skadade skogar ger sämre virke och mindre volymer, vilket minskar intäkterna för skogsägarna och i förlängningen hotar råvaruförsörjningen till industrin. Dessutom minskar skadade skogar upptaget av koldioxid, vilket går stick i stäv med klimatmålen.
För att möta dessa utmaningar krävs kunskap och samarbete. Skogsstyrelsen har dragit igång projektet ’Multiskadad ungskog i norra Sverige’ och erbjuder bland annat digitala utbildningar för att hjälpa skogsägare. Det handlar om att lära sig känna igen skadorna i tid och veta vilka skötselåtgärder som fungerar bäst, till exempel att anpassa röjningen för att gynna mer motståndskraftiga träd eller att planera för åtgärder som minskar viltbetet. Att hitta en balans i älgstammen är en annan viktig pusselbit som kräver samverkan mellan jägare, skogsägare och myndigheter. Det är komplexa frågor som inte har några enkla svar, men vi måste ta dem på allvar för att säkra skogens framtid i länet.
Skogen är mer än virke – den är en del av Norrbottens själ
När vi pratar om skogsindustrin är det lätt att fastna i kubikmeter, kronor och procent. Men för oss norrbottningar är skogen så mycket mer. Den är en plats för tystnad och eftertanke, för äventyr och frihet. Den är en källa till bär och svamp, en arena för jakten och fisket som är så djupt rotat i vår kultur. Skogen formar landskapet vi lever i och är en omistlig del av vår identitet. Att hitta vägar framåt där vi kan fortsätta nyttja skogens ekonomiska potential samtidigt som vi värnar dess ovärderliga miljömässiga och sociala värden är kanske den viktigaste uppgiften vi har. Det handlar om att förvalta vårt arv på ett ansvarsfullt sätt, så att även kommande generationer norrbottningar kan njuta av och leva av våra storslagna skogar.